10 meter - Bäst för fasta stationer (basstationer)

  + Plus

För fasta stationer, med antenner på hustaken, ger 10 meter den längsta räckvidden. 10 meter ger också goda chanser till långväga internationella förbindelser (DX), beroende på konditionerna. Använd helst fullstora monobands-antenner, t.ex. en 1/2-vågs vertikal, cirka 5 m lång, för bästa resultat. Stort utbud finns på stationer, slutsteg och antennmateriel avsedda för 11 meter/27 MHz, men som också finns i 10 meters-versioner eller som lätt går att trimma om till 10 meter. Det ger billiga och bra lösningar för 10 meter amatörradio.

  - Minus

Känsligt för störningar från elektroniska apparater i närheten. Inne i tät bebyggelse kan mottagningen bli störd av elektriskt brus i luften. Handhållen station ger kort räckvidd eftersom antennen, som sitter direkt på apparaten, normalt behöver vara kraftigt förkortad och dessutom blir jordplanet för litet.

Summering

10 meter är bästa våglängden för de som vill nå varandra så långt bort som möjligt, med ordentliga antenner på hustaken. Fungerar bäst på landsbygden där mottagningsmiljön normalt är mindre störd av elektroniska apparater. Plötsligt uppdykande DX-möjligheter gör 10 meter extra spännande. 10 meter kan vara intressant att prova från bilen också, med en antenn placerad mitt på biltaket.

6 meter - Bäst för fordonsmonterade stationer (mobilstationer)

  + Plus

För fordonsmonterade stationer, med antenner på biltaken, ger 6 meter den längsta räckvidden, längre än på 2 meter. Lång våglängd i kombination med att taket på en personbil ger tillräckligt stort jordplan i förhållande till våglängden. Vissa chanser också till långväga internationella förbindelser (DX), beroende på konditionerna, men inte lika mycket DX som på 10 meter. Använd helst ett oförkortat 1/4-vågs spröt, cirka 1.5 m långt, på biltaket för bästa resultat. Vissa typer av 5/8-vågs bilantenn för 2 meter fungerar perfekt som 1/4-vågs bilantenn för 6 meter utan omtrimmning.

  - Minus

Ganska känsligt för störningar från elektriska apparater, men inte lika besvärligt som på 10 meter.  Handhållen station ger kort räckvidd eftersom antennen, som sitter direkt på apparaten, normalt behöver vara förkortad och dessutom blir jordplanet blir för litet.

Summering

6 meter är bästa våglängden för de som vill nå varandra så långt bort som möjligt mellan bilarna, med antenner på biltaken. 6 meter når också långt mellan mobilstation och basstation med antenn på hustak så det är troligen den bästa all-round-lösningen. 6 meter kan vara bättre än 10 meter för de som bor i en stad, eftersom 6 meter är mindre känsligt för elektriska störningar. 

2 meter - Bäst för handhållna stationer

  + Plus

För handhålla stationer, ute i fria luften, ger 2 meter den längsta räckvidden. Håll hela apparaten med antennen en bit ut från kroppen, för bästa resultat. Fungerar hyfsat bra också för fordonsmonterade stationer, med antenner på biltaken, men ger kortare räckvidd än 6 meter. Tål elektriska störningar inne i tät bebyggelse ganska bra. Stort utbud på stationer med låga priser, från t.ex. Kina.

  - Minus

Handhållen station inne i bil fungerar halvdåligt på grund av att karossen hindrar radiovågorna. Vissa möjligheter till långväga internationella förbindelser (DX), men det brukar kräva att man har stor riktantenn uppe på hustaket och gärna slutsteg också, vilket kan bli dyrt.

Summering

2 meter är bästa våglängden för de som vill nå varandra så långt bort som möjligt med handhållna stationer. För fordonsmonterade stationer blir antennerna små och lättplacerade på biltaken (1/4-vågs bilantenn är knappt en halvmeter lång).

70 centimeter - Bäst inne i stan

  + Plus

För användning av fordonsmonterade och handhållna stationer på gatunivå i stadsbebyggelse ger 70 centimeter längst räckvidd. Det beror på att den korta våglängden studsar mellan husväggarna och tål elektriska störningar bra. Handhållen station inne i bil fungerar ok eftersom den korta våglängden kommer ut genom fönsteröppningarna.

  - Minus

Ger kortare räckvidd utanför staden eftersom 70 centimeter har svårt att ta sig fram genom terrängen. 70 centimeter är ganska beroende av fri sikt på landsbygden. Mycket små möjligheter till långväga internationella förbindelser (DX) vilket normalt kräver dyr utrustning. Risk för störningar från licensfria trådlösa prylar i frekvensområdet 433.050 - 434.800 MHz, ett s.k. ISM-band.

Summering

70 cm är bästa våglängden för att nå varandra bland husen inne i stadsbebyggelse, men det fungerar sämre utanför staden. Mycket små och lättplacerade antenner.

Att tänka på ...

Längre vågor (= lägre frekvenser) ger oftast längre räckvidd för lokala förbindelser längs marken (markvåg) och större chans till  långväga internationella förbindelser (DX) via reflektioner i jonosfären (rymdvåg) eller andra spännande vågutbredningar t.ex. via norrsken. 10 meter och 6 meter ger bättre chanser till DX än 2 meter och 70 centimeter.

Elektriska störningar

Längre vågor (= lägre frekvenser) är mera känsliga för störningar från elektriska apparater i närheten som kan försämra mottagningsmöjligheterna. Det är ett vanligt problem inne i tätorter. Till viss del går ett åtgärda sådana störningskällor, men man får ofta kompromissa med vad som är möjligt att göra på platsen man bor. Det är viktigt att antennerna sitter utomhus, högt och fritt, så att antennerna kommer bort från den elektriska störningsdimman som brukar finnas inomhus. 2 meter och 70 centimeter är mindre känsligt för elektriska störningar än 10 meter och 6 meter.

Antenntyper

För bästa räckvidd är det viktigt att antennerna sitter utomhus, högt och fritt, med fri sikt runtomkring, t.ex. på hustak eller på biltak. Det ger också en fördel att ha antenner i full storlek, noga anpassade till våglängden som man vill använda, utan förkortningsspolar och utan matchbox. Monobandsantenner, för en enda våglängd, fungerar oftast bättre än multibandantenner för flera olika våglängder. För den som vill jaga mera långväga förbindelser (DX) är en riktantenn effektivast. Då behöver man normalt också ha en antennrotor för att vrida på antennen.

Antennpolarisation

Vid radioförbindelser längs marken (markvåg) har det stor betydelse att man använder samma antennpolarisation i båda ändarna av förbindelsen, vertikalt eller horisontalt. För lokala radioförbindelser är vertikal, rundstrålande antenn mest användbar. Om man inte har samma polarisation i båda ändarna av en radioförbindelse kan man förlora mycket i signalstyrka och mottagningskvalitet, eller kanske inte höra varandra alls. För långväga internationella radioförbindelser (DX) har antennens polarisation mindre betydelse, eftersom polarisationen då vrider sig längs sträckan.

Fordonsmonterad station

Vid användning av fordonsmonterade stationer är det betydelsefullt att fordonets yta är ett tillräckligt stort som jordplan. Ett bra jordplan behöver sträcka sig minst en fjärdedels våglängd runt det vertikala antennsprötet. På 10 meters våglängd är en personbil för liten. Därför ger 6 meters våglängd en bättre anpassning och längre räckvidd från en personbil. Bäst är att placera det vertikala antennsprötet mitt på biltaket så att jordplanet blir jämnt fördelat runtom. Då blir sändning/mottagning lika effektiv i alla riktningar runt bilen. Från bilen når 6 meter längst i den här jämförelsen.

Handhållen station

Vi användning av handhållna stationer, med antenn direkt på stationen , får man tänka mycket på våglängden. Ju mera förkortad antennen är i förhållande till våglängden, desto sämre fungerar det. Jordplanet eller "motvikten" som består av användarens egen underarm bör inte vara kortare än en fjärdedels våglängd. Därför kan 2 m eller 70 centimeter våglängd fungera hyfsat bra. En handhållen station som hänger i byxbältet saknar jordplan och riskerar att fungera riktigt dåligt. När en handhållen station används inne i en bil är det viktigt att våglängden är så kort som möjligt, så att radiovågorna kan komma ut och in genom bilens fönsterstorlek. I den här jämförelsen är 70 centimeter bäst för användning inne i bilen. I alla lägen är det klart bättre att ansluta den handhållna stationen inne i en bil till en antenn som sitter uppe på biltaket.